Foderallergi eller foderintolerans – vad är egentligen skillnaden?

Orden foderallergi och foderintolerans används ofta som om de vore samma sak, men medicinskt finns det en viktig skillnad.

Båda kan räknas till det bredare begreppet oönskade reaktioner på foder, men mekanismen bakom reaktionen skiljer sig.

Foderallergi – immunförsvaret är inblandat

Vid en foderallergi reagerar hundens immunförsvar mot något i fodret som kroppen normalt borde tolerera.

Reaktionen är ofta riktad mot ett protein eller en proteinkälla som hunden har exponerats för. Det betyder att en hund faktiskt kan utveckla problem med ett foder som den tidigare har ätit utan besvär.

Foderallergi kan bland annat ge:

• klåda

• röda eller irriterade tassar

• återkommande öroninflammationer

• hudförändringar

• sekundära hudinfektioner

• ibland kräkningar, diarré eller andra mag-tarmsymtom

En viktig detalj är att foderallergi inte behöver ge magproblem. Hos vissa hundar är klåda och återkommande hud- eller öronproblem de tydligaste symtomen.

Foderintolerans – inte en allergisk reaktion

Vid foderintolerans är immunförsvaret däremot inte den bakomliggande mekanismen.

Hunden reagerar istället negativt på ett foder eller en beståndsdel av fodret av andra orsaker. Det kan exempelvis handla om att kroppen har svårt att hantera eller bryta ner ett visst ämne.

Foderintolerans förknippas ofta med symtom från mag-tarmkanalen, exempelvis:

• lös avföring

• diarré

• gasbildning

• magbesvär

• ibland kräkningar

Symtomen kan dock överlappa med andra foderreaktioner, vilket gör att man inte alltid kan avgöra mekanismen enbart utifrån hur hunden mår.

Enkelt uttryckt:

Foderallergi = immunförsvaret reagerar.

Foderintolerans = en negativ reaktion på fodret utan en allergisk immunreaktion.

Hur vet man vad hunden reagerar på?

Det går sällan att avgöra genom att bara titta på hunden.

Om veterinären misstänker en foderrelaterad hudsjukdom är en korrekt genomförd eliminationsdiet följd av provokation den viktigaste diagnostiska metoden.

Under eliminationsperioden får hunden ett noggrant utvalt foder. Det kan exempelvis innehålla en proteinkälla som hunden tidigare inte har ätit eller ett veterinärt dietfoder med hydrolyserat protein.

Hydrolyserat innebär att proteinerna har brutits ner till mindre beståndsdelar för att minska risken för att immunförsvaret reagerar på dem.

Under en strikt eliminationsdiet är det viktigt att hunden inte får andra proteinkällor vid sidan av dieten. Godis, tuggben, matrester, smaksatta läkemedel och annat hunden äter kan annars påverka resultatet.

Om hundens symtom förbättras under dieten behöver man ofta återintroducera det tidigare fodret, så kallad provokation. Om symtomen då återkommer stärker det kraftigt misstanken om att fodret faktiskt är orsaken.

Kan ett blodprov visa vad hunden är allergisk mot i maten?

Det finns kommersiella blod-, saliv- och andra tester som marknadsförs för att identifiera foderallergier. Dessa har dock inte tillräcklig diagnostisk tillförlitlighet för att ersätta en korrekt eliminationsdiet och efterföljande provokation.

Det är därför klokt att diskutera en misstänkt foderreaktion med veterinär innan man börjar byta mellan olika foder eller beställer allergitester.

Foderallergi är inte samma sak som miljöallergi

Det är också viktigt att skilja foderallergi från atopisk dermatit kopplad till miljöallergen.

En hund med miljöallergi kan exempelvis reagera mot pollen eller kvalster. Symtomen kan se mycket lika ut som vid en foderreaktion.

Och för att göra det lite mer komplicerat kan samma hund dessutom ha flera problem samtidigt.

Därför är hudutredningar ibland lite av ett detektivarbete.

Det viktiga är att inte automatiskt anta att en kliande hund är ”allergisk mot kyckling” eller något annat enskilt fodermedel.

Först behöver man ta reda på om fodret faktiskt har med symtomen att göra.